De
gamla romarna gav oss det romerska nummersystemet. Du kan se det
på gamla urtavlor, på gamla hus (för att visa
byggnadsår..), på statyer, i kunganamn, o.s.v.. Dessutom
är det ganska dekorativt också. Eller hur?
Bara sju olika tecken används i det romerska nummersystemet.
Dessa är:
I,
V, X,
L, C,
D och
M.
Det
finns ingen tecken för "ingenting" (noll).
ett:
I
elva:
XI
trettio:
XXX
två:
II
tolv:
XII
fyrtio:
XL
tre:
III
tretton:
XIII
femtio:
L
fyra:
IV
fjorton:
XIV
sextio:
LX
fem:
V
femton:
XV
sjuttio:
LXX
sex:
VI
sexton:
XVI
åttio:
LXXX
sju:
VII
sjutton:
XVII
nittio:
XC
åtta:
VIII
arton:
XVIII
etthundra:
C
nio:
IX
nitton:
XIX
femhundra:
D
tio:
X
tjugo:
XX
ettusen:
M
Eftersom
romerska tal har ett fast värde (alltså inte olika värde för olika
position som de arabiska talen i decimalsystemet = våra tal),
sker sammansättningen till andra tal efter följande regler:
1. Lika
taltecken som återkommer omedelbart efter varandra (dock aldrig
mer än tre gånger), ska adderas:II
= 2,
XX =
20,CCC
=
300. Detta gäller dock bara tecknen
I,X,
C och
M,
aldrig
V,
L och
D.
Tecknet
M kan
skrivas mer än tre gånger (MMMMM
=
5000).
2. Står
ett mindre taltecken före ett större, ska det subtraheras:IV
=
4,
IX =
9,
CM =
900.
3. Står
ett mindre taltecken efter ett större ska det adderas: VI
=
6,
XI =
11,VIII
= 8.
Ex.: MCMLXIV(1964),
MCMXCIX(1999)